seneca

Ja.. Just nu känner jag hat för att leva, men även skuldkänslor för att jag lägger tryck på mina föräldrar och syskon, det känns som att jag gör allt värre hela tiden. Bara att gå och SÄGA rakt ut åt min syster att jag är påväg att ta livet av mig är ju inte det trevligaste man kan göra. Och att säga 'NEJ' till min mor när hon säger åt mig att jag måste klara av att sitta själv och prata med min BUP- 'psykolog' får mig att bara vilja gå fram till henne och krama om henne och säga "Jag älskar dig, mamma." men jag vågar inte. Kommer hon att skratta? Blir arg eller glad? Vad ska jag göra?! Hjälp mig!
Det här jävla skitlivet gör det värre för alla. Mest för mig. Hur kan man bara gå och tänka "Det kommer att gå bra!"? Det går inte. Det går på skit om jag lägger denna press på mig. Jag vill bara gråta.
Ångest, panik och sorg, ja, det förklarar min sits just nu.
Hur fan ORKAR folk stå emot ångest och förbannade tankar. Jag ser upp till dem som klarar av att bli av med dem. Jag tror att det aldrig kommer att bli bra.. Jag vill inte fortsätta mer. Men jag försöker för min familjs skull. Men allvarligt talat? Skulle de sakna en dryg unge som mig? Jag tror knappast det.
Jag klarar inte av att göra nånting. Allt går på skit. Fan.

Nej, fy fan vad skönt att bara försvinna. Slippa allt skit.
Detta jävla illamående är allra värst. Jag kan fan inte svälja utan att få panik och svälja regelbundet för att det känns som jag kommer spy när jag har lite saliv i halsen? Och sen att svälja hela tiden påminner om när man stretar emot när man ska spy. Vad tror du inte man gör då? Jo, man får panik som kroppen tolkar som 'Åh nej, nu kommer jag nog spy' . ÅHJ, det är som en mardröm.

Varför skulle man få just det här SKITLIVET?! Varför inte få leva som normala människor? Men jag skulle inte byta ut min familj mot något annat. <3 Även om det skulle bli bra. Jag älskar dem mer än allt annat. Därför är jag fortfarande i liv.

Och Jessica ska sälja Molle, vilket gör mig ännu mer gråtfärdig. Jag fattar att det inte går. Men jag kommer sakna honom så otroligt. <33 Han är världens sötaste och gosigaste hund. Jag har till och med tagit honom som vårann egen hund när han varit här. Så nära kom jag honom. Jag tror att hon bestämt sig. Men nu klarar jag mig i skolan själv. Vi skulle kunna ta honom, men.. jag antar att han får komma långt ner i Sverige.. ÅHJ, jag kommer kanske aldrig mer att se honom. Men jag tänker hälsa på honom en dag. Jag lovar och svär. <3

Tack för att ni lägger ner tid på mig. Jag uppskattar det verkligen.

Kisses and hugges. <3

S E N E C A ..